Jag ändrar mig

Jag är tydligen en sån där fru som kan knyta slipsar. Jodå. Med ganska mycket hjälp från youtube. Men jag är nöjd. Mycket. Nöjd.

Alltså

Det är ju helt klart inte en kvinna som har skapat den beskrivning till hur man knyter en slipsknut som jag just tog del av. Jag kommer aldrig bli en slipsknytarhustru.

Kort uppdatering

Det är ett lika stort mysterium varje vecka hur tiden kan gå så fort. Jag har tänkt att jag ska bjuda er på några bilder från bröllopet, berätta mer om min trettioårskris och ge er spännande berättelser från vår semester på Lefkas nyligen. Men jag måste tydligen jobba och se till att vardagen fungerar också...så jag återkommer!

Det är inte varje dag man silar igenom käften med rödvin!

Så uttryckte sig A häromdagen. Vi har haft en veckas semester på Lefkas i Grekland. Ett mycket bra initiativ som resulterade i lite sol på kinderna, ganska mycket vin, en trettioårsdag och massor av kärlek. Vi har haft det löjligt bra. Så bra att igår och idag har kantats av en lätt depression över att vardagen är här igen. Det går alldeles för fort att komma in i ekorrhjulet och fokusera på alla måsten! Nä, jag tycker att efter 30 borde man få några års pension. Inte behöva vänta i tio år till på en veckas ytterligare semester per år! Jag känner att jag är inne i en period av mycket dålig arbetsmoral och mycket hög semestermoral. Jag är på jakt efter tid. Tid att ta hand om mig själv, göra saker som förgyller livet och tid att ta hand om hemmet så som jag önskar. Om jag skulle sluta pendla till och från jobbet skulle mitt dygn få fyra extra timmar som jag nu spenderar på att transportera mig. Vi flög till Lefkas på mindre tid än det tar för mig att komma till och från jobbet varje dag. Det är då jag inser vilken galenskap det är jag håller på med. Och så undrar jag varför jag inte får visa leg på Systembolaget längre - jag har säkert åldrats 20 år de senaste tre åren som jag långpendlat. Inte konstigt att jag har ångest över att vara 30! Så. Ikväll har jag övat på ett nytt jobb: att vara hemmafru. Det gick mycket bra. Jag har lagat kycklinggryta, lasagne till imorgon då vi får finbesök och har ont om tid känn på vuxenpoängen på den, är jag 30 eller 300 år, det är frågan och städat toaletterna. Jag tror jag skulle kunna ha det så. Med inslag av att skölja käften med rödvin varje dag.

Jag lever upp när allt annat dör

Nu så. Nu är jag tillbaka. Nu ska jag återta värdigheten efter att i våras ha spårat ur en aning. Springmasken var dock ett stort trauma i mitt liv och jag har helt allvarligt behövt tid för återhämtning. Jag har nu haft för avsikt ungefär varenda kväll i tre veckors tid att blogga, men det har blivit något annat som krävt fokus. Och sen har jag blivit för trött. Efter semestern har jag varit lite som en pensionär förstår ni. Jag tror att jag har varit mitt tröttaste jag på länge, under sommaren hann jag glömma bort hur man gör när man jobbar och när allt började ordna till sig blev jag förkyld. Det är jag fortfarande, även om livsgnistan nu börjar återvända. Det är ju höst. Årstiden of the year. Hög och lätt luft, färgglada löv, mörkt och mysigt, värmeljus och fönsterlampor. Då trivs jag. Då får jag lust att pyssla inne, vistas ute och allt på samma gång. Sommaren är alldeles för varm för mig. I sommar har jag, trots att solen till största delen har uteblivit, svettats sjuka mängder. Jag har svettats så mycket att jag har svettats sönder kläder och trott att det har varit något fel på mig (eftersom jag har en trettioårskris har klimakteriet legat väldigt nära till hands som diagnos). Sen bytte jag i och för sig deodorant och då var halva problemet avhjälpt. Jag vill i vilket fall tro att sommaren är för människor utan lika mycket underhudsfett som jag. Och som har en väldigt bra deodorant.

Helgens husliga

Bättre tider

Nu är masken borta. Prisa Gudarna! Jag har bestämt att masken aldrig mer kommer in i vårt hem. Så får det bli! Hemska djur.
I övrigt är livet lite sådär allmänt oorganiserat just nu, men det hoppas jag också att det blir ändring på snart. Jag skulle verkligen behöva semester. Och det skriver jag inte "bara" för att jag är trött. Det har varit så mycket i mitt lilla huvud det senaste året att det de senaste gångerna det inträffat saker har känts som att jag är på gränsen till sammanbrott. Så jag skulle verkligen vilja vara ledig. Länge. Så...jag återkommer till det här med att kända bloggare/bloggerskor får saker skickat till sig. Semester önskas!