En klump i magen

Jag har väl inga direkta baktalanger att skryta med. Som ni redan vet. Nu har jag bakat vad jag tror kan vara världens tyngsta sockerkaka. Jag gillar smet. Så jag gjorde extra mycket. (det var en stor form vill jag tillägga...)...den stora mängden smet hann nog inte bli riktigt så fluffig som jag tänkte mig. Att äta en bit av sockerkakan känns som fem i magen. Så den enda som är fluffig i den här familjen är fortfarande jag. Skit.

För bra för att vara sant?

Detta är helt fantastiskt! Vi har blivit med en sprillans ny toastol, alltså a l d r i g a n v ä n d! Underbart, och jag tror att det är första gången jag får sitta på en helt ny toaring!

Brödbak

Nu har jag tagit fram min husliga sida.

Inte ens till en sockerkaka....

...tror jag att jag får ihop om jag tittar på visningsstatistiken...så då finns två alternativ: höja priset per titt eller rycka upp mig lite mer med bloggandet. Jag tror kanske lite mer på det senare alternativet, men jag märker väldigt lite av er som är här och kikar. Några tummar upp och påståenden om att jag dricker för lite vin ser jag, men i övrigt har jag dålig koll på er kära vänner. Ge er till känna vetja!

Ikväll då...ja, i ett svagt ögonblick hade jag planer på att BAKA BRÖD. Meeen...det blev inte så. Näe, jag är på alldeles för dåligt humör för att orka med ett misslyckande i köket. Jag återkommer med rapport om bakningen när den går av stapeln. Kanske kanske, beroende på resultat, publicerar jag en bild på det hela också.

Annars då, vad har hänt...
Jo, jag har kommit fram till:
1. Att magen inte blir särskilt glad av kaffe. Inte nu heller...
2. Att våren kan få komma nu.
3. Att jag vill ha ett par gröna byxor. Även om de som jag har spanat på inte kostade en förmögenhet trodde jag för en sekund att Gina Tricots gröna (lite för gröna, men nästan lika bra) jeans för några kronor billigare skulle kunna vara något. Men jag hade fel. Gina har en något tunnare kropp än jag. Även i de lite större storlekarna.
4. Att min 30:e födelsedag i höst inte är något att fira. Inte över huvud taget. Jag har en ålderskris och bävar inför spektaklet. För att slippa bli påmind har detta lett till att jag gärna förtränger att många i min omgivning fyller lika många år i år. Men jag ska skärpa mig. Det är klart jag är glad för mina vänner om de är nöjda över att bli 30. Själv skulle jag kunna gråta en skvätt varje gång jag inte får visa legitimation på Systembolaget.

Hej för ikväll!

Veckan hittills...

...har varit intensiv. Ikväll kommer lille Herr O och tacos står på menyn. Det ska bli underbart med helg. Det börjar arta sig här hemma, några kabelkanaler har kommit på plats och jag har målat det andra lilla rummet som var i behov av en pimpning. Från och med nu misstänker jag att de "småsaker" som är kvar kommer att ta tid. Lampsladdar, nån form av gardin på toaletterna (oklart hur kreativ jag ska vara, egensydd hissgardin eller kappa är frågan...), fixa till några fula märken i taket... Risken är att vi hinner bli hemmablinda och till slut inte se dessa detaljer. Därför har jag, till min sambos STORA glädje (NOT!) gjort en lista på vad vi har kvar att göra. Min kille kan skatta sig lycklig att han har en sån organiserad tjej. För att inte tala om driven. Jag tror kanske inte han skulle använda samma ord för att beskriva mina egenskaper...snarare petig och hetsig kanske...jag kan till viss del förstå honom, att bli jagad med blåslampa ett par veckor sätter sina spår...men vi kompletterar varandra väl tycker jag! Han står för lugnet i vår relation och är alldeles...alldeles underbar!

Det här är mitt favoritfönster!

En berättelse från tåget

När jag precis hade postat det förra inlägget hände något märkligt. Jag är till och med beredd att använda ett starkare ord. Jag sitter på tåget och helt utan förvarning ramlar en plastkasse ner från bagagehyllan i mitt huvud. Påsen tillhör en främling. Så långt allt under kontroll. Det är när ett par kalsonger och gympaskor ramlar ur påsen och liksom studsar på mig innan de landar på golvet som läget blir alltmer kritiskt och jag känner paniken lite smått. Jag väljer att inte fundera vidare på huruvida dessa kläder och skor är nyligen använda eller inte. Men det är svårt. Hemskt svårt. Behöver jag säga att jag är glad att jag har mössa på mig? Som kondom, fast på huvudet liksom.

Bra start!

Imorse var det KAFFE i min mugg! Tjoho, efter några månaders avgiftning börjar jag om att fylla på giftdepåerna och håller tummarna att magen är på min sida. Jag vill meddela att det har varit några jobbiga månader, te har inte samma effekt även om det är gott. Så jag är mycket nöjd med att kaffet har återvänt till mitt liv!

Fem kronor titten!

Det här med att blogga är ju en vetenskap för sig. Det finns en hel del tips och råd att tillgå för att göra bloggen så stor som möjligt. Ett av de mest frekventa tipsen för en intressant blogg är att lägga upp mycket bilder. Redan där sket det sig för mig. Jag ska försöka bättra mig...det andra tipset är MINST ett inlägg per dag. Jahapp... Nu är jag helt rökt. Kan jag skylla på att vi är utan Internetuppkoppling hemma just nu på grund av flytten? Det beror ju i och för sig på hur jag sköter mig när nätet är tillbaka...Men i vilket fall, så har jag snöat in lite på det här med att få betalt för att blogga. Att JOBBA med att blogga. Gärna för mig! Jag skulle kunna kosta på mig att uppdatera två gånger om dagen, ta ett foto på mina orkidéer i fönstret och visa upp min nybakade sockerkaka (inte muffins dock, det är lite över min förmåga). Däremellan skulle jag kunna bemöda mig att städa, kanske ta en promenad eller joggingtur samt dricka te (helst kaffe, men ni vet magen...). Det skulle kännas helt okej med såna arbetsdagar faktiskt. Men visst är det väl så att även allt storslaget börjar i liten skala. Så om jag säger fem kronor titten, vad säger ni?