En pendlares tankar

Jag sitter på tåget hem och fyra dagars ledighet väntar. Det är proppfullt av människor på tåget och jag kan inte låta bli att fundera över vad alla har för sysselsättning. Och av vilken anledning de åker tåg. Vissa åker hem, andra åker bort. Några kanske ska träffa sin kärlek och en del ska jobba. Det är fascinerande med såna här folksamlingar.

...jag har kanske lite för lite att grubbla på...

Veckans gör det själv

En ny anslagstavla är tillverkad. Kalkvit väggfärg på canvasduk, gröna satinband, resårband och vita spetsband häftade med häftpistol. Vips! Jag känner mig väldigt pysslig.

Min livskamrat

För ett år sedan träffade jag mannen i mitt liv. Eller, det är en sanning med modifikation, jag hade känt honom ett par år innan det (han har ju till exempel lärt mig allt han kan om dans, vi blev ett mycket bra team efter att han delat med sig av sina kunskaper). Men mannen i mitt liv blev han för ett år sedan. Jag slutar aldrig fascineras över hur livet kan förändras till så mycket bättre när man minst anar det. När mitt liv förändrades var jag dessutom påtagligt bitter på kärlek över huvud taget. Det är jag inte längre. Nu finns det så mycket kärlek i mitt liv att jag har svårt att förstå att jag tvivlade på att den rätte fanns. Men jag är hemskt glad att jag blev bevisad motsatsen. Det här med livslång kärlek var också något jag kände mig skeptisk till innan jag träffade Honom. Nu känns det självklart att planera framtiden och prata om oändlig kärlek. På vår ettårsdag förlovade vi oss. Det känns fantastiskt att jag får vara med den som gör mig till en så mycket bättre människa för alltid. Det är lite för bra för att vara sant.

Jag vet inte om jag inbillar mig...

...men det känns som att min kära sambo kanske börjar mjukna en aning i pelargonfrågan. Jag bedriver en massiv kampanj.

Saker att glädjas åt

Det är tisdag kväll och jag ägnar mig åt soffhäng. Jag konstaterade vid middagen att det äntligen finns utrymme för lata kvällar, och det känns väldigt skönt.

Jag har ju redan nämnt att jag följer en del bloggar med "temat" husmorstrend. Ibland kommer en släng av prestationsångest över mig när jag ser fina bilder på bakverk, inredning och/eller pastell. Jag vill ju också ha det så som på bilderna men får inte riktigt till det. En och annan gång har jag också måste jag tillstå, även om jag inser att det inte får mig att framstå som en ödmjuk människa blivit lite frustrerad över att allt som visas upp är så himla fint. Jag har gruffat och grymtat över hur dessa bloggare/bloggerskor får tid till allt det fina. Jag har frågat mig både högt och tyst om inte deras tvättkorg blir överfull nån gång, eller om deras orkidéer aldrig tappar blommorna. Jag har undrat hur allt kan se så perfekt ut. Men nu tror jag att jag börjar förstå. Det finns överfulla tvättkorgar hos de flesta, men att välja att visa det fina gör också att vi fokuserar på det fina och det vi är glada för. Herregud tänker ni nu. Efter all sin terapi borde väl Lojsan förstå det! Möjligt, men jag har hemskt lätt för att glömma saker som gör mig gott. Så jag skulle med det här inlägget vilja ta tillbaka mitt gruff och min avundsjuka över det fina i husmorstrenden. Jag ska också fokusera mer på det fina!

Just idag är jag glad över att jag har soffhäng och att kärlek finns i mitt liv. Jag är också glad för att det finns kloka människor som kan få mig att återinse att det är de bra sakerna i livet mina ögon ska vila på.Det behöver jag påminnas om många gånger! Och så är jag glad över att det finns barbequesås. För det är ju så gott. På typ allt ICAs Hickory är kung!.


Och vem bryr sig egentligen om mina Cake Pops såg mer ut som köttbullar på väg till pannbiffar? De var satans goda vill jag meddela. Det betyder också att jag är glad över att jag fortfarande kommer i mina byxor.

I´m back!

Av olika anledningar (lagom hemlighetsfull inledning, jag vet!) har mitt bloggande på sistone varit väldigt...sällan...nu vill jag hoppas att jag får fokusera på mitt bloggande lite mer framöver. Det visar sig. I vilket fall borde jag då rimligtvis ha mycket att uppdatera er om från min vardag. Det har jag inte. Förutom de två tidigare inläggen idag har föga hänt sedan sist. Vardagen har rullat på, både långsamt och fort. En spännande uppdatering är i och för sig att vi måste köpa nya blommor till vårt lilla radhus. De orkidéer som jag var så nöjd över har tvärdött. Det finns nog inte en liten tillstymmelse till liv i de arma krakarna. Så. Vi åkte till Blomsterlandet i lördags. Eftersom jag inte har särskilt gröna fingrar lusläste jag varenda liten skylt under de olika blommorna. Sol är det inte många blommor som tål vill jag påstå. Dessutom visade det sig under vår vistelse i butiken att vi har lite olika preferenser när det gäller blommor i hemmet. Så. Vi skyllde på dåligt utbud och åkte till Plantagen. Där fick vi lite tips och råd. Och sen fick jag syn på Pelargonerna. Mårbacka. Jag har ju så smått fallit för pastelltrenden och tyckte att de ljust rosa, skira blommorna ju skulle passa utmärkt i vårt kök. Det tycker jag fortfarande. Men vi har fortfarande döda orkidéer där. Om jag säger så.

Så hjälp mig gärna nu. Tips mottages tacksamt. Hur jag ska övertala min andra hälft alltså!

Helgens pastell

Det går även att få en skymt av min nya påskduk som jag både hunnit stryka, lägga på och förstöra genom att spilla stearin på. Allt på mindre än ett dygn.

Helgens söta

De ser ju bättre ut i receptböcker, det gör de...Cake pops med Ballerina kladdkaka/vanilj...förutom tveksam form och garnering är huslighetsfaktorn på topp.