Jag kommer ALDRIG mer att...

Innan jag börjar, är det någon som vet hur man gör nya stycken i nya blogger? Jag fattar noll...så den text som följer ser inte ut som jag har tänkt mig. Allt sitter ihop... ja...jag kommer ALDRIG mer att...- sitta ner på en offentlig toalett. Det har i och för sig inte hänt särskilt ofta de senaste 10 åren, men nu är det totalt stopp och belägg. - tvätta underkläder i någon annan temperatur än 60 grader. Det har heller inte hänt särskilt ofta hittills i mitt vuxna liv. Men låt nu kläderna krympa bäst de vill. Baciller ska bort. - slicka på frimärken. En främling, det vill säga en potentiell SPRINGMASKÄGGBÄRARE, har tagit i dem. - ta i en sko. Under sulan alltså. Lortigt! - ha byxor som är så långa att de tar i marken. Lortigt! Ni kanske tycker att jag tar i. Möjligt...men jag har verkligen fått alla mina farhågor kring masksmitta bekräftade nu under min tid som SMITTAD av masken från helvetet. Min bacillskräck tar nu en ny nivå. Jag mår inte bra av det. Och jag har planerat att om jag och min älskade får gemensamma barn ska jag vara föräldraledig (i slutänden lär det väl bli arbetslös) i ungefär 6 år så att jag slipper vistas i dagismiljö och därmed riskera att kontamineras. Ni kanske inte ska ta mig på orden i det här fallet, jag tror att min sambo kommer att vilja ha ett ord med i spelet...och jag misstänker att han inte kommer att ha samma åsikt. Men om jag fick bestämma skulle vi hålla oss långt ifrån folksamlingar. Man vet aldrig vad som ligger i luften. En kollega tipsade mig om att läsa sinnesrobönen idag. Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst. Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam. Jag vet inte om jag ska tolka det som att jag har ett litet bekymmer. Sinnesro skulle jag verkligen behöva. Men det känns som att det är en lång väg dit. Springmask är väldigt goda överlevare, upplyste en sjuksköterska mig om igår. No shit hade jag lust att säga till henne. Vid det här laget vet jag det mesta om de små liven. Ni kan kalla mig Rainman. Nej, nu är det dags för soffhäng. I skyddsdräkt. Hej på er!