Min livskamrat

För ett år sedan träffade jag mannen i mitt liv. Eller, det är en sanning med modifikation, jag hade känt honom ett par år innan det (han har ju till exempel lärt mig allt han kan om dans, vi blev ett mycket bra team efter att han delat med sig av sina kunskaper). Men mannen i mitt liv blev han för ett år sedan. Jag slutar aldrig fascineras över hur livet kan förändras till så mycket bättre när man minst anar det. När mitt liv förändrades var jag dessutom påtagligt bitter på kärlek över huvud taget. Det är jag inte längre. Nu finns det så mycket kärlek i mitt liv att jag har svårt att förstå att jag tvivlade på att den rätte fanns. Men jag är hemskt glad att jag blev bevisad motsatsen. Det här med livslång kärlek var också något jag kände mig skeptisk till innan jag träffade Honom. Nu känns det självklart att planera framtiden och prata om oändlig kärlek. På vår ettårsdag förlovade vi oss. Det känns fantastiskt att jag får vara med den som gör mig till en så mycket bättre människa för alltid. Det är lite för bra för att vara sant.